Ängel under cover...

En vanlig, stressig vardag kväll... Skyndar till dagis för att hämta lilla jäntungen och jäktar genom grinden... Genast får jag syn på henne en bit bort, i full färd med att klättra högst upp i det vågligaste trädet och ett leende sprider sig över mina läppar :) Innan jag hinner ropa på henne, skiner hon upp i ett skratt och vinkar åt mig. Obekymrat om höjden, kastar hon sig ned till marken och landar mjukt på fötterna. En orolig mamma förmanar henne med spelat lugn att inte hoppa från så höga höjder hur som helst. Dockan svarar: Men mamma, jag flyger ju! Så då var det kanske ändå ett par vingar jag skymtade bakom henne...?

På väg till bilen sneglar jag på den lilla flickan som travar bredvid mig... Kepsen sitter bak- och fram och håret sticker ut i toviga testar. Ansiktet är kladdigt av solkräm och tröjan är tydligare än en meny med sina avslöjande fläckar från lunchen. Händerna är bruna av jord och sand och byxorna har ett sprillandes nytt hål på knäet. Allt ser avigt och hopplockat ut och mitt hjärta blir stort och varmt när jag betraktar den lilla trasdockan, jag håller vid min hand. :) Hon känner min kärlek, vänder sig mot mig och ler plirande med hoprynkad näsa och jag är nästan säker på att jag såg en gloria glimma i solskenet.

Efter middagen är det sannerligen på sin plats med ett bad och kläderna sorteras i tvätt, laga och slänga högar. Ett plåster, nytt för dagen, dras raskt bort från ett rejält skrapsår och nyerövrade blåmärken visas stolt upp. När den värsta smutsen runnit av, uppenbarar sig helt färska rivmärken och spinkor får plockas ut ur fingrar och fotsulor. Om jag inte visste bättre, skulle man kunna tro att min dotter far illa, men det räcker med några timmar i hennes sällskap, så förstår man precis hur det hänger ihop... Precis lika lite som du förhindrar en naturkatastrof, lika lite hindrar du denna trasdocka i hennes vilda framfart och det sätter sina spår... :) När hon sen står inlindad i sitt badlakan, med benen lika knotiga som Pinoccios, lyser skrattet om hela henne och jag såg nog hur badlakanet blev till en vit, skir änglaskrud...?

Så somnar min trasdocka och i drömmarnas land slappnar hela den lilla kroppen av... Det himmelska lugnet som vilar över hennes ansikte, avslöjar på en hundradels sekund den lilla ängelen som bor i en trasdockas kropp!

Tack för idag och sov gott alla änglavaktade mammor därute! :)