Jag har tänkt på en sak... Ofta på gravstenar, i minnesrunor eller som en symbol på fred och frihet, så avbildas en liten, gracil, vit duva, med näbben lite sedesamt instoppad under vingen eller hållande en vacker olivkvist...
När jag tittar ut genom mitt fönster, så finner jag förvisso duvor i min trädgård, men de är inte ens i NÄRHETEN av de där smäckra, vackra så sakerna. Nej, de som slagit upp bo i björken på vår tomt, känns mer som en korsning mellan kalkon och helikopter!
Det händer ibland att en rejäl duns på uterumstaket, får oss att tro att grannens barnbarn sparkat upp en fotboll på taket, men det visar sig var gång att det är en duva som tvingats till en handlös nödlandning... Vid några tillfällen har jag känt mig övertygad om att det är en flygplansdel som tappats av ett förbipasserande flygplan, rakt ned på taket, men nej, minsann... Bara en ännu sämre kontrollerad landning.
Vi har i alla fall inga katter i trädgården... Jo! En gång kom grannens kattkelling strosande in, men när han mötte en av duvorna som pickade i sig mat på marken, vände han om och sprang iväg med svansen likt ett spjut efter sig. Sen dess vågar sig inga katter in i trädgården. :)
Till och med grannens jakthunden, som varje höst glatt och entuasiastiskt föjer med ut på älgjakt, vänder aldrig ryggen åt vår trädgård, utan backar vördnasfullt tillbaka mot det trygga hemmet.
För ett par veckor sen, kapade vi den gamla björken och därmed försvann kalkonernas sedvanliga boplats. Emellertid har det inte riktigt sjunkit in i hjärnorna på de strutsliknande kreaturen, utan de flackar runt och försöker hitta någon bra crashplats där boet fanns alldeles nyss :)
Nåja... de är ju ett annorlunda alternativ till husdjur...
Tack för idag och sov gott alla fågelskådare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar