Pinsamt, morsan...

Det är lika bra att erkänna, jag får förmodligen dumstruten på mig efter denna historien om inte innan, men jag bjussar på det. Den lilla tuvan som ställde till sånt förtret för mig idag, var min mobil. Inte så att jag provat att göra något nytt, okänt, eller väldigt avancerat, nej, det enda jag skulle göra, var att slå på den igen efter ett besök på lasarettet med min son. Barnets mormor hade bett om rapport så fort som bara var möjligt och likaså barnets lite lagom oroade far. Självklart! Det fixar jag! Ska bara slå på mobilen först: steg 1, tryck på av/på knappen, check, steg 2, normal- eller flight-läge? check, ange pin-kod, ???...

Och det är nu det mystiska börjar (för att slippa erkänna att det egentligen bara är pinsamt, vare sig det beror på ålder eller ren och skär förvirring) för pin-koden fanns inte att uppbringa ur något skrymsle av mitt huvud. Hade någon bett mig rabbla koranen framifrån och bak, så hade det varit lättare information att finna i min, i den stunden, otroligt tomma hjärna. Nehä... jag fick helt enkelt stänga av mobilen igen och lägga pannan i djupa veck, sonen tittade på mig med blanka ögon och såg ut att tänka något riktigt klokt, men hade den goda smaken att vara tyst. Besöket på Apoteket blev minst sagt snurrigt, då hjärnan för högtryck scannade hårddisken efter den åtråvärda informationen och väl ute från Apoteket med tre saker jag inte själv bestämt att jag skulle ha, men som satte ett nöjt leende på min son, testade jag en kod som jag var hyfast säker på. Nit-lott!!

Lunchen splitade jag uppmärksamheten mellan sonen och mobilen och upptäckte efter en stund att någon ätit min hamburgare?! Förmodligen jag själv, med tanke på hur mätt jag blivit... men! :) Med ett nytt, MYCKET troligt försök till pin-kod!!! Nix, icke heller denna gång fick jag rätt på det. Tog sonen i handen och drog in honom på Telia butiken och började stammande och aningen generad berätta om det lilla missödet med den bortglömda pin-koden som jag nej, inte hade ändrat de senste 10-15 åren. Jo, men oroa dig inte, frun, vi ska nog kunna hjälpa dig, lås bara telefonen, så vi kan ange PUK-koden, så ordnar vi detta :) Jag fick fram telefonen och tänkte låsa den för att äntligen få hjälp att starta den igen, och fingrarna flyger över tangenterna och vips och snurr!! Välkommen till Telia! Jag minns inte längre vad jag sa, jag minns bara expeditens överseende leende och min sons stora, talande ögon, när jag stammande och ursäktande backar ut ur butiken :)

Jag vill passa på att tacka alla vänliga, förstående männsikor!
Tack för idag och sov gott!!