Vaknade mycket motvilligt upp till dagen som normalt är min bästa dag i veckan... Lördag... En lång frukost, hela helgen framför mig, massor med tid och möjlighet! :) Jag myser åt känslan och känner mig rik... men inte idag... Idag åt jag gäspande frukosten med en ledsen gubbe i hjärtat och en klump av oro i magen... Konstigt... När jag pysslat klart de vanliga bestyren efter en måltid hade jag ingen plan, inget schema för dagen, ingen lust att hitta på något alls. Efter en timme hade familjen blivit galen på den osaliga anden som suckande svävade från rum till rum och föreslog tjänstvilligt att jag skulle ge mig ut på en joggingrunda. Det brukar alltid funka, men regnet hade varit rena anabola för skrovlet i halsen och bedrövat gick jag vidare till nästa fönster.
De andra i familjen hade minsann planer, de kom och gick och hade fullt upp, det var bara jag som vankade runt och hade tråkigt. Till slut kom ändå någon listigt på att "Åh, vad det hade varit gott med rabarberkaka!!"
Hrm... rabarberkaka... så tråkigt... surt och strävt och torrt... men om man skulle skoja till det med lite nötter? Och kanske göra den lite sötare med sirap? Man skulle ju till och med kunna ha lite choklad som smälter på!! Hmmm...
Nu blev det lite fart i benen, till affären för att köpa nötter, ut i trädgården och hämta rabarber...
Den hjälpsamma lilla dottern gick mig hack i häl och mojsade havregryn med smör, ringlade sirap och varvade kanel. "Oj, vad tyst här är, lite musik behöver vi ha!" log äntligen mamma och stereon gick igång. Det klickade förvissande när temperaturen steg både i ugnen och hjärtat.
Smöra formen, hacka nötter, skiva rabarber... Dofterna och värmen spreds sig som en stor kram i köket och oron i magen var utbytt mot hunger!
Alla åt kaka med glupande aptit, och lovorden haglade :) Säkert var alla lika lättade att husspöket givit sig av igen och mamma var tillbaka. Att baka får mitt hjärta att le, så det är kanske inte så konstigt att frysen är full av bullar och muffins med olika smaker...
Tack för idag och sov gott alla bagarbarn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar