Mina Vänner - 30 år senare

När jag fick se det pastellfärgade pappret på mitt skrivbord kan jag inte annat än att erkänna att min spontana reaktion var "Ånäe..." Raskt var jag tillbaka 30 år i tiden, mindes boken Mina Vänner som var dåtidens motsvarighet till Facebook. Coolast var ju de som var först ut att ha den, de som kom på bokens magiska storhet andra året var helt enkelt nummer 2, hur man än vände och vred på det. Precis som på Facebook, skulle man ha boken fylld till sista sidan med vänner, annars var det ju inte heller mycket bevänt med en... Kopplingen var instinktiv och ångesten över det magra antal FB vänner jag har, var genast lika påtaglig och stark som medvetenheten om vilken Looser jag var då, på Mina Vänners tid, för 30 år sen... Förkortade man det MV, eller...?

Nåväl :) lite klokare och mognare har man ju blivit (?) så ganska snabbt förpassade jag ångesten längst ned i maggropen och började snegla på pappret... "Förnamn" - enkelt, "Mellannamn" - hanterbart, "Självporträtt" - ångest, "Efternamn" - puh, simpelt, "Smeknamn när jag var liten" - nej nu har jag inte tid för sånt här trams!!

Vi skulle ha en gruppaktivitet och syftet var att på ett kul sätt ta reda på lite mer om varandra, så vi kunde lära känna varandra lite bättre... Det var ju verkligen ett annorlunda sätt, faktiskt...
Hmmm... "Mina intressen", "Bästa film", "Bästa bok"... känns ju rätt ofarlig och jag ÄR ju, i alla fall på pappret, 30 år mognare, nog borde jag väl kunna fylla i detta med glimten i ögat och bjussa på mig själv, det BRUKAR jag ju inte ha något problem med... Få se... men vilken ÄR egentligen den bästa film jag sett? Om nu syftet är att lära känna mig, så kan jag ju inte bara slänga ned en film, vilken som helst, nej det måste ju vara någon som jag VERKLIGEN tycker är bra... Och popgrupp... jag gillar ju inte pop... Fast bland popgrupper, vilken är då bäst, även om jag inte direkt är någon fan av pop? Hmmm...?

24 till synes enkla frågor, tog mig 6 dagar att fundera på! Det var super-skoj!! Ju mer jag funderade, desto mer viktigt blev det för mig att mitt svar verkligen var JAG och något jag kunde stå för :) Okej, mitt förnamn kan jag faktiskt inte stå för, det var det ju min bror som valde, men de där andra, oskyldiga frågorna... Som kändes banala och barnsliga, men som ändå kom att säga så mycket om mig... Det var verkligen kreativt sätt att få oss alla att svara på lite mer personliga frågor och jag blev verkligen impad av tjejerna som hittade på det! För mig blev det en rolig övning med ett seriöst resultat och inte ens på sista frågan "Min högsta önskan" förmådde jag släppa pretantionerna, utan skrev ambitiöst "Världsharmoni" trots att jag inser att det är en komplett omöjlig utopi.

Tack för idag och sov gott alla eftertänkare där ute!!