För några veckor sen, skulle jag ut och åka tåg med de två små underbara barnen... Särskilt min son är helt betagen av tåg, han älskar att leka med tåg, titta på dem, lära sig mekaniken och, såklart, åka tåg... Vår resa skulle innefatta 2 st byten, vilket jag inte såg som särskilt oroande, utan tvärtom, välkommet avbrott i resan :)
Så närmade då sig avresedag och det oroade mig inte det minsta att SMHI utlovade snö helgen före. Jag menar snö i Sverige är ju ändå inte SÅ extremt konstigt, det brukar ju ändå hända någon gång varje år och de norra delarna av landet har ju faktiskt oftast snö på riktigt. Okej, det kom ju rätt mycket snö, men ändå... På något sätt lyckades det ändå vara en överraskning för mig att SJ helt plötsligt drabbades av kraftiga förseningar och inställda tåg. Mer luttrade tåg-resenärer förklarade att detta var inte det minsta ovanligt, men jag som är en ren och skär amatör, blev lite tagen på sängen och lyckades faktiskt inte knäcka kod-meddelandena man publiserade på SJ´s informations sida.
Jag retirerade till den gamla hederliga telefonen och slog numret till SJ. Och spänn fast er, håll i er, för nu börjar äventyret! Första gången kom jag inte ens fram till det listigt långa förinspelade meddelande som är tänkt att läsas upp, utan jag blev bortkopplad direkt. Vid det lag då jag hade lärt mig deras telefonnummer utantill, hade jag upptäckt lika många stadier och varianter på bortkoppling, den lurigaste var när det bara förblev helt tyst, utan den minsta indikation på bortkoppleriet. Den mest överraskande varianten var: Du har nu plats nummer...4...i kön
som följdes av: Du har nu plats nummer...21...i kön.
Man kan ha väldigt mycket tålamod, men efter att vi ett antal gånger försökt i ca 1,5 timme var gång, så kan jag meddela att i alla fall mitt tålamod hade övergivit mig och jag hade tänkt många, rätt så aggressiva och elaka tankar. Denna reflektion av anger management och iaktagandet av hur mina egna känslor faktiskt gått från rätt avslappnat, via hyfsat road, till ganska butter, fördrev dock ganska många minutrar av en annars rätt tröttsam väntan.
Det lustiga i hela historien är, att hur arg jag än var INNAN jag kom fram (åtminstone den gången jag blev bortkopplad efter 73 minuter och plats nummer...2...i kön) så blev jag alltid så glad och TACKSAM när det väl svarade en livs levande röst i andra änden och (faktiskt) hjälpte mig boka om biljetterna för mina inställda tåg! Det är väl märkligt... :) Jag börjar tro att SJ har kommit SÅ mycket längre med sin personliga utveckling än jag har.
Tack för idag och sov gott alla tåg-resenärer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar