Du mamma, den där tomten...?

Min lilla tjej är 3,5 år och egentligen alldeles för stor för att sova med napp, men eftersom hon är så himla tidig med allt annat, så har mamma ganska avslappnat låtit Loppan ha sina älskade nappar på nätterna, de är ju det absolut dyraste hon har... Fast på senare tid, har jag ändå smugit igång en kampanj Ge-Napparna-Till-Tomen. Min dotter har varit väldigt avvaktande till denna kampanj och verkat som att mamma nog kan slå det ur hågen, men så i fredags sa hon resolut: Mamma! Nu slår vi in napparna i ett paket till Tomten!
?!?!?!??!
Är du säker, undrade mamman försiktigt.
Absolut! blev dotterna tvärsäkra svar.

Sagt och gjort, vi hade julklapps-verkstad och slog in alla nappar i kartong, med silvrigt papper och vackra stjärnor och det blev ett mycket tjusigt paket där vi högtidligt skrev "Till Tomten" på och lade ut den på trappan vid den tända ljuslycktan, så Tomten skulle hitta sitt paket.
På lördag morgonen störtade hon spänt ut med en nyfiken store-bror i släptåg och konstaterade med en stor portion förvåning att paketet var borta!?
Jamen du ser, övertygade både mamma och pappa, nu har tomten varit och hämtat paketet!!
Nja... min dotter var helt klart mer inne på linjen att en fågel hade tagit paketet och mamma och pappa försökte ivrigt förklara att i så fall var det nog bara för att hjälpa tomten, att fågeln flög paketet till tomten. Nja... vidhöll min dotter.

Men så efter lunch på lördagen så började det som var väldigt märkligt! Dörren till lekstugan stod öppen och vi var säkra på att vi stängt den ordentligt, för att inga kattor ska gå in där. Det här måste bara undersökas!! Till min dotters enorma förvåning, fanns där två paket i stugan?! Vem har lagt dem där?! Och till vem?! Mamman och pappan övertygade starkt om att det var ju självklart tomten som blivit så glad för napparna, så han lämnat två paket som tack.
Det var till Loppans stora lycka två paket fulla med pärlor :) Hela helgen löpte sen i en frenetisk produktion av halsband och armband till hela familjen och den där tomten är allt en himla juste kille!!

Lördag kväll somnade dottern utan ett knyst om sina nappar, det var ett av de bästa byten hon hade gjort i sitt liv. Lyckan höll i sig tills hon på söndag kvällen skulle gå och lägga sig, utan att vara det minsta trött, då tyckte hon att hon kunde få bara "clown-nappen" tillbaka. Mamma fick kämpa hårt med att förklara att hade man givit bort något, så kunde man inte få tillbaka det, särskilt inte när man givit det till en man som bor så långt bort som Nord-polen (och i detta avseende spelar det ingen roll vilket nord-polen man syftar på). Efter en stunds tystnad tittade min dotter på mig med allvarsamma ögon och sa: Du mamma, den där tomten är nog inte så snäll ändå... Mamman bet ihop om ett leende och svarade: vänta till jul-afton, så får vi se vad du tycker då.

Tack för idag och sov gott, med eller utan napp!
:)