Tonåring igen...

Påsken skulle tillbringas hos mormor och morfar... De senaste månaderna har varit knasiga och annorlunda för hela familjen, så de myndiga ledamoterna i sittande familjeregering beslutade att resan dit skulle delas i två etapper. I halvlek skulle natten tillbringas på ett lämpligt hotell, där all möjlig typ av avkoppling fanns tillgänglig: pool, bastu, gym eller för all del en bar, om man behövde fokusera på att stärka muskulaturen i höger arm.

Middagen inmundigades i hotellets matsal och det glada humöret var en utmärkt krydda till de gigantiska köttbullarna och pyttiga miniatyr hamburgarna. Sen kittade vi familjen med påskpyssel, kvällsdopp i poolen och Sigges Memory, alltmedan superlativen uppskattande svingade sig runt i luften, alla mådde prima!

Medan mamman borstade små bissingar, smög pappan ut till baren och köpte med sig en cider till rummet och det hela kändes lite busigt, fnissigt och väldigt harmlöst. Planen var att avnjuta den kalla cidern tillsammans med lite läsning ur en god bok, medan barnen slöt sina klarblå ögon och somnade sött! En lysande plan! Lillfia klättrade glatt upp i överslafen, med en min som lika gärna kunde tytt på en stor lotterivinst, boade ner sig i kuddarna och pep nöjt "Godnatt!"
Även sonen kröp till ro, mumlade trött "Godnatt..." och somnade på ungefär 3 sekunder.

Mamman och pappan satte sig tillrätta vid läslampan, slog upp böckerna, öppnade flaskan (pys från flaskan, suck från överslafen) blinkade skålande till varandra och vände uppmärksamheten mot böckerna... Harmonin kunde nästan höras i rummet, allt var frid och fröjd... det enda som störde, var den tunga, något irriterade sucken från överslafen...
"Vad är det Snäckan?" undrade jag tålmodigt.
"Det går ABSOLUT inte att sova när ni har lampan tänd, ju!!!" muttrade dottern irriterat.
Den hastigt inkomna motionen avhandlades raskt och ljuset släcktes. I mörkret plockades istället telefonerna fram och efter en försiktig zip på cidern, inleddes elektroniska ord fejder i all tysthet.

Efter ytterligare några minuter, kommer det en ny, mycket förargad, ljudlig suck från överslafen.
"Har du svårt att sova, Hjärtat?" misstänkte jag.
"Mamma, det är ju helt omöjligt att somna när du smyg-dricker sådär!!!"

Visserligen är det ju en fruktansvärd kommentar, som tyvärr har en allvarlig innebörd för många, alltför många, barn, men i denna stund, brast både mamma och pappa ut i skratt :) Allt blev bara så knäppt!

Tack för idag och sov gott alla medelålders tonåringar därute!!

Upp och ned

Ja... tänk så fort det kan gå... Över jul och nyår hade jag tänkt mig en välbehövlig, lång ledighet, som enbart skulle ägnas åt familjen, de underbara små kottarna och en allmän uppryckning av hälsan. Under julen var mamma lite förkyld och i mellandagarna fick hon mycket hög feber. Det blev början på den värsta berg- och dal-bana jag någonsin behövt uppleva, vilket jag är oändligt tacksam över.
Mamma hade fått en propp och skrevs in på stroke enheten och behandlingen skulle börja... Så enkelt blev det inte...

Nu vill jag hitta tillbaka till vardagen, återuppta vänner, träning, bloggande...
:) Att jag är ringrostig råder det ingen tvekan om, men övning ger färdighet och jag vill börja se på livet med humor och värme igen.

Tack för  förståelse och stöd!

Samma skrot och korn...

Ja, de där två underbara småttingarna jag fått förmånen att dela livet med, de borde ju vara lika som bär... De är ihopknåpade med samma genetsika urval, de är fångna i samma regler, iproppade samma värderingar och har tillgång till ungefär samma tekniska hjälpmedel, ändå påminner de mer om Spara och Slösa, Helan och Halvan, Ordningsman och klassens odåga...

Det lilla gossebarnet har full koll på skolschemat och packar jympa- eller bad-kläder, beroende på vad som står på schemat och glömmer aldrig att hänga upp kläder, handduken och ta in sin väska på rummet.
Lilla fialotta lämnar kategoriskt jackan på golvet, väskan i hallen och tallriken på bordet, om man inte säger till henne varendaste gång...

Killekallen cyklar lugnt och försiktigt, stadigt och ordentligt. På frågan om hans nya cykel var bra på att sladda, svarade han bara lillgammalt att det inte var bra för cykeln att slira, det sliter på däcken :)
Loppan far som ett jehu fram och tillbaka på infarten, hon cyklar fortare och fortare, vingligare och vingligare. Hon ställer sig upp för att maxa hastighet och precision, rundar bilarna och bredsidesladdar in på stenplattorna nedanför trappan...

Grabben har ett oändligt tålamod och bygger komplexa byggnader och fordon i Lego. Outtrötterlig med ett fantastiskt sinne för detaljer.
Den unga damen drar rastlöst fram det ena efter det andra, men hittar alltid nya, roliga saker att ägna sig åt, innan hon blir färdig med det första...

Det enda som känns som gemensam nämnare är deras enorma humor och omtanke :) men det är ju inte det sämsta...

Tack för ert överseende och sov gott alla formfinnare!