måndag 11 juli 2011

Läkemedel

Det var väl kanske illa timing på det hela... eller kanske var det helt vältimat, beroende på hur man ser på saker och ting... :) men de små, rara barnen var på Kollo hela veckan, med mormor och morfar som varierat käcka och alerta kolloledare.
Själv passade jag på att jobba intensivt, för att få undan allt inför semestern. Av någon anledning, så blir de där sista minuten sakerna alltid mycket längre än minuter... Hur som helst, så jobbade jag långa dagar och dessutom var det en turbulent vecka på jobbet, med mycket information om framtid och möjligheter och alternativ och val. I allt detta, skedde ett par olyckshändelser... Inget illa menat, det är jag helt övertygad om, men det hände vid ett par tillfällen, att några personer, råkade karva lite för djupt i min lekamen. Kniven skar för djupt i min själ och när fredagen kom, lämnade jag jobbet med stora hålor och tomrum i mitt varande jag.

Symboliskt körde jag de långa milen till kollo, barnen och vilan genom ett sagolikt regnoväder. Trafiken var lika tung som mitt sinne och Göteborgs trafiksituation fick mig att tänka ut helt nya okvädningsord och oförskämdheter. Sent på kvällen rullade jag uppför infarten och möttes av en morfar som kurade under ett stort paraply och vi bar raskt in min packning... in i stugan som var en oändlig kontrast av värme, ljus och glädje. Barnen kom skuttandes i min famn och pussade och kramade mig i oändlighet, sonen berättade förtroligt att han hade en present åt mig och placerade en tatuering på min arm och kramade den på plats innan han varsamt tog bort skyddspappret. Dottern placerade sig som en apunge på min mage, med sina små armar om min hals och magin började verka.

Plötsligt strömmar plastic padding rakt in i kroppen... Snabbt pumpar hjärtat den vidare med hjälp av ådrorna och fyller ut alla tomrum och svarta hål inom mig... Barnens kärlek fyller mig till brädden och deras värme får paddingen att härda snabbare än någonsin tidigare :) Energin letar sig tillbaka, ljuset strömmar in och på kvällen går jag till sängs och känner mig äntligen hel igen. Hel och varm inombords somnar jag drömlöst och vaknar till solens strålar genom fönstret! :) Men... skulle det inte regna idag? :)

Tack för idag och sov gott alla reparatörer!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar