Gott Nytt År...

Jaha... Nu är det dags igen... Dags att rannsaka sitt engagemang i det gångna året, att summera sina bedrifter, att slå sig till ro en stund och blicka bakåt... Jaha...? Få se nu... Var det detta eller förra året jag faktiskt lyckades träna lite? Och den där tjej-träffen vi pratat om så länge!! Den blev minsann av! Eller, det kan ju inte ha varit i somras, det måste ha varit förra året...? Vad säger du?! Är det två år sen?! Jaha...

Eller så kan man ju blicka framåt. Fundera igenom vad man vill åstadkomma med det nya, oskrivna blad som kommer att bli 2010. Då ligger ju alla möjligheter framför, man kan göra precis allt det som man aldrig riktigt kommit till skott med. På en gång känns allt lite lättare, eller hur? För nu, nu ska det verkligen bli allvar, jag ska absolut ta upp träningen igen, jag ska verkligen komma i form igen (ja, jag VET att rund också är en form, men jag gillar den inte riktigt) Imorgon ska jag börja, snöra på mig jogging-skorna och inte skjuta upp det en sekund till! Eller ja... det kanske inte blir imorgon, mycket att fixa inför nyårsfirandet och nyårsdagen kanske blir lite seg, om barnen varit med över tolv-slaget, men sen, efter det, då ska jag börja jogga igen! I alla fall när det börjar bli lite ljusare på eftermiddagarna och kanske lite varmare i luften... Ja, åtminstone till påsk, då ska jag definitivt komma igång med träningen igen! Eller hur? Julen varar ju ända fram till påska, hahaha... Nej, men allvarligt, under semestern borde det väl vara rimligt att hinna klämma in ett par rundor? Eller? Fast det är klart, blir det FÖR varmt, då orkar man ju inte springa, det blir ju helt olidligt! Och är man bortrest, då kan man ju inte ha den pressen hängande över sig... Nej, det blir nog lugnare att börja träna till hösten... Absolut! Det blir underbart att springa genom ett färgsprakande, omfamnande landskap, omgiven av frisk, klar luft. Perfekt!! Om det nu inte blir kraftiga höst-stormar och slag-regn...

Vad sa du, Micke? Har du anmält mig till Broloppet? Haha, du skojar...!
Inte? På allvar?
...
!!!
Var är mina jogging-dojjor?

God natt och gott nytt på er alla!

Du mamma, den där tomten...?

Min lilla tjej är 3,5 år och egentligen alldeles för stor för att sova med napp, men eftersom hon är så himla tidig med allt annat, så har mamma ganska avslappnat låtit Loppan ha sina älskade nappar på nätterna, de är ju det absolut dyraste hon har... Fast på senare tid, har jag ändå smugit igång en kampanj Ge-Napparna-Till-Tomen. Min dotter har varit väldigt avvaktande till denna kampanj och verkat som att mamma nog kan slå det ur hågen, men så i fredags sa hon resolut: Mamma! Nu slår vi in napparna i ett paket till Tomten!
?!?!?!??!
Är du säker, undrade mamman försiktigt.
Absolut! blev dotterna tvärsäkra svar.

Sagt och gjort, vi hade julklapps-verkstad och slog in alla nappar i kartong, med silvrigt papper och vackra stjärnor och det blev ett mycket tjusigt paket där vi högtidligt skrev "Till Tomten" på och lade ut den på trappan vid den tända ljuslycktan, så Tomten skulle hitta sitt paket.
På lördag morgonen störtade hon spänt ut med en nyfiken store-bror i släptåg och konstaterade med en stor portion förvåning att paketet var borta!?
Jamen du ser, övertygade både mamma och pappa, nu har tomten varit och hämtat paketet!!
Nja... min dotter var helt klart mer inne på linjen att en fågel hade tagit paketet och mamma och pappa försökte ivrigt förklara att i så fall var det nog bara för att hjälpa tomten, att fågeln flög paketet till tomten. Nja... vidhöll min dotter.

Men så efter lunch på lördagen så började det som var väldigt märkligt! Dörren till lekstugan stod öppen och vi var säkra på att vi stängt den ordentligt, för att inga kattor ska gå in där. Det här måste bara undersökas!! Till min dotters enorma förvåning, fanns där två paket i stugan?! Vem har lagt dem där?! Och till vem?! Mamman och pappan övertygade starkt om att det var ju självklart tomten som blivit så glad för napparna, så han lämnat två paket som tack.
Det var till Loppans stora lycka två paket fulla med pärlor :) Hela helgen löpte sen i en frenetisk produktion av halsband och armband till hela familjen och den där tomten är allt en himla juste kille!!

Lördag kväll somnade dottern utan ett knyst om sina nappar, det var ett av de bästa byten hon hade gjort i sitt liv. Lyckan höll i sig tills hon på söndag kvällen skulle gå och lägga sig, utan att vara det minsta trött, då tyckte hon att hon kunde få bara "clown-nappen" tillbaka. Mamma fick kämpa hårt med att förklara att hade man givit bort något, så kunde man inte få tillbaka det, särskilt inte när man givit det till en man som bor så långt bort som Nord-polen (och i detta avseende spelar det ingen roll vilket nord-polen man syftar på). Efter en stunds tystnad tittade min dotter på mig med allvarsamma ögon och sa: Du mamma, den där tomten är nog inte så snäll ändå... Mamman bet ihop om ett leende och svarade: vänta till jul-afton, så får vi se vad du tycker då.

Tack för idag och sov gott, med eller utan napp!
:)