Väldigt rastlös i benen, med alldeles för mycket fluff kring midjan, bestämde jag mig för en rask promenad häromkvällen! Sommaren har bjudit på en hel del god mat och dryck, parallellt med att träningen blivit oerhört knapphänt på grund av att alla världens hav, samtidigt förångats upp i himlen, och slutligen åter regnat ned på jorden för att hålla mig sällskap varhelst jag befunnit mig.
Nåväl... denna kväll väntade jag ut skyfallet och smet sen snabbt ut och marscherade iväg.
Tankarna babblade i mun på varandra... Det var omöjligt att urskilja något alls, det var jobbet här, barnen där (vad härligt havet brusar...) trädgård, planering (se där, en regnbåge!) städning och jag fick ingen ordning på kaoset i huvudet... Jag tvingar mig själv att lyfta blicken från marken och plötsligt fångas min uppmärksamhet av något annat... En kanin smiter snabbt undan i några buskar och vilka fantastiska färger himlen har!! Vattnet ser kallt och klart ut och och se där!! Där sitter en man och mediterar på en filt på stranden i blåsten... :) Vågornas rytmiska rullningar måste skapa en perfekt miljö.
Plötsligt är jag här och nu. Jag njuter av den starka vinden, av att få sträcka ut benen, av färgerna och landskapet. So
len, med sin djupt orangea, kraftiga kropp sprider rosa dyningar över himmelen och kämpar tappert mot att svalka sig i havet. Alla mina tankar har kommit till ro, hänförda av den större, viktiga, riktiga världen utanför mitt huvud och benen börjar bli nöjda efter en timmes taktfast marsch och precis innan jag viker av, upp från havet, hem mot huset stannar jag upp för kvällens stora final. Den stinna solen förlorar sin kamp och sänks obönhörligt ned i det isande vattnet... jag tycker mig höra ett fräsande ljud, men det kanske var grannens katt...
Tack för idag och sov gott alla soldyrkare!
Plötsligt är jag här och nu. Jag njuter av den starka vinden, av att få sträcka ut benen, av färgerna och landskapet. So
Tack för idag och sov gott alla soldyrkare!